20 jan. 2010

Sorgen....



Återigen
påminns jag.
Återigen
påminner jag er.


Det som är, ska inte alltid vara.

som gång på gång
hugger en mitt i magen,
mitt i hjärtat
och
rispar upp ärren
efter alla de saknade.


Återigen
påminns jag.
Återigen
påminner jag er.


Allt vi har och allt vi någonsin kommer att ha, är
varandra !


Inte
nu och för alltid....
Nu !
Bara nu !

Se de kära för det de är,
som de är:
en bit av oss, en strimma himmel och härlighet,
Och mitt i detta,

ett mirakel:

5 kommentarer:

Lotta sa...

Du har ett vackert hjärta vännen!!!

Kram

Laila sa...

Ja Jaana...
Har suttit och läst pappans blogg länge och så det här... En nyhet som man hör och så kommer den så nära när man ännu ser att det är någon som man "känner".
Död!
Ännu en nyhet så underbar om en överlevande! Att det går att överleva så länge!? Ett mirakel.

Ett samtal om en döden med min son. Så jobbigt, men så viktigt. Oj vad vi grät. MEn som jag sa till honom också.... Det är viktigt att vara rädda om varandra och säga att man älskar varandra för man vet aldrig :-\

Annika kort & gott sa...

Ett mycket fint inlägg från dig. Läste med tårarna rinnande ner för kinderna och blir bara mer och mer övertygad om att lära mig leva ännu mer i NUET.
kram Annika

Charlotte sa...

Det är för lätta att glömma att allt inte är för evigt. En vän gick bort i cancer för drygt en vecka sedan, en släkting dog utan förvarning två veckor före jul i unga år.
Det var vackert skrivit av dig!

Sara-SaGam sa...

Vilka fina ord!